anlöpning

Anlöpning, eller uppvärmning inför träning eller tävling, är den förberedande fas där kroppen förbereds för kommande fysisk aktivitet. Syftet är att höja kroppstemperaturen, öka blodflödet till arbetande muskler och förbättra nervsignalernas hastighet och muskelns funktion. En väl genomförd anlöpning kan också minska skaderisken och bidra till bättre koncentration och teknisk kontroll.

En typisk anlöpning består av tre delar: en generell uppvärmning med lågintensiv aktivitet (t.ex. joggning eller cykling) i cirka 5–10 minuter; dynamisk rörlighet och mobilitetsövningar som aktiverar höf­ter, vrister och skulderpartier; samt en specifik uppvärmning där intensiteten ökar stegvis och speglar den kommande aktiviteten (t.ex. stegrunor, lättare rekognosering av tekniken).

Inom styrketräning används ofta flera uppvärmningsset där belastningen ökas från lätt till arbetstyngd, inklusive eventuella tekniska försök före huvudlyftet. I uthållighetsidrotter kan anlöpningen vara längre, medan tävlingsmoment i snabbhet kan kräva kortare, mer fokuserade uppvärmningsintroduktioner.

Forskning visar generellt att en genomtänkt anlöpning förbättrar prestationsförmåga och kan minska skador jämfört med att börja direkt vid hög intensitet. Råd är ofta att prioritera dynamisk rörlighet och sportspecifika övningar istället för statisk stretching som enda uppvärmning.

Etymologiskt kommer termen anlöpning från svenska ordet 'löpning' med prefixet 'an-', som signalerar förberedelse inför något. Begreppet används bredare inom idrott och fitness och är en allmänt fångad del av uppvärmningen.