anknytningsteorier

Anknytningsteorier är psykologiska förklaringar av hur spädbarn formar band till vårdgivare. De utvecklades av John Bowlby och vidareutvecklades av Mary Ainsworth och andra forskare. Teorierna betonar att barn söker närhet för trygghet och att relationen fungerar som en säker bas som möjliggör utforskning och lek. Tidig vård och respons formar barnets syn på sig själv och andra.

En central idé är interna arbetssmodeller, mentala förväntningar om hur relationer fungerar. Den klassiska Strange Situation studerades av Ainsworth för att observera hur barn reagerar när vårdgivaren lämnar och återvänder, vilket används för att identifiera anknytningsmönster.

De vanligaste mönstren är säkert anknytningsmönster, otrygg undvikande, otrygg ambivalent och oorganiserat. Säker anknytning kännetecknas av närhet och utforskning i närvaro av vårdgivaren; undvikande visar mindre närhetssökande; ambivalent visar oro vid separation; oorganiserat kopplas till osammanhängande beteende ofta efter trauma.

Anknytning påverkar senare emotionell reglering, vänskap och romantiska relationer. Vuxen anknytning studeras också, bland annat genom Adult Attachment Interview (AAI), och kopplas till romantiska relationer.

Kritik och tillämpningar: teorierna har kritiserats för kulturella skillnader och metodologiska begränsningar; resultaten varierar mellan kulturer och mätinstrument. Teorin ses som ett ramverk snarare än determinism, och påverkar kliniska insatser som stöd till barn, föräldraskap och psykologisk behandling.