analogomvandling

Analogomvandling är processen att behandla kontinuerliga analoga signaler i realtid, ofta utan att digitalt sampling sker. Begreppet omfattar både ren analog signalbearbetning och omvandling mellan olika analoga former, exempelvis från spänning till ström eller från en frekvens till en annan. Analoga omvandlingssteg används där snabb respons, hög dynamik och låg latens är viktigare än exakt digital representation.

Vanliga operationer inom analogomvandling är förstärkning, attenuering, filtrering och impedansanpassning. Förstärkning ökar signalens amplitud med bibehållen linearitet, attenuering minskar amplituden, och olika typer av filter (lågpass, högpass, bandpass, bandstop) formar spektrumet och reducerar störningar. Impedansanpassning säkerställer korrekt drift mellan källa och belastning och sker ofta med nätverk, transformatorer eller operativa förstärkare.

Frekvensomvandling och bearbetning i den analoga domänen används inom radio, mätteknik och ljudteknik för att flytta signaler till önskat frekvensband eller till specifika applikationer. I många system sker analogomvandling i kombination med digitalomvandling: analoga signaler överförs till digitala form via analoge-till-digitalomvandlare (ADC) och digitala signaler återställs till analoga via digital-till-analognomvandlare (DAC).

Viktiga designkrav vid analogomvandling inkluderar låg störning och hög linjäritet, bred bandbredd, låg brusnivå och stabil temperaturkänslighet. Val av komponenter som operativa förstärkare, filter och transformatorer påverkar prestanda och kostnad. Analoga processorer och modulära analoga block används i instrumentering, ljud-, kommunikations- och sensorapplikationer.