lågpass

Lågpass, eller lågpassfilter, är ett filter som släpper igenom signaler med låga frekvenser och dämpar signaler med högre frekvenser. Filtren används för att reducera högfrekvent brus, förbehandla signaler inför sampling och för att mjuka upp tidsvariationer i olika system. Lågpass kan vara analoga eller digitala.

Analoga lågpassfiltar byggs ofta med resistorer och kondensatorer (RC-filtrar) eller med aktivt förstärkarlut (op-amps) som ger högre brus- och gain-kontroll. En vanlig första ordningens RC-lågpass har överföringsfunktionen H(s) = 1/(1+sRC) och en brytfrekvens f_c = 1/(2πRC). För digitala lågpassfilter används IIR- eller FIR-strukturer; överföringen skrivs i z-domen. I praktiken definieras passbandet vanligtvis som frekvenser upp till f_c där signalen passerar med liten dämpning, medan högre frekvenser attenueras. Vid brytfrekvensen uppnås ungefär −3 dB-värdet.

Designfrågor inkluderar hur snabbt filtret ska falla av utanför passbandet (rull-off), graden av fasförskjutning och eventuella krav på faslinjäritet hos ett aktivt filter. I digitala tillämpningar används ofta smoothing eller anti-aliasing-filter före sampling.

Användningar inkluderar ljud- och bildbehandling, telekommunikation, vetenskapliga mätningar och allmän brusreducering där högfrekventa komponenter vill tas bort.

Se även: högpass, bandpass, anti-aliasingfilter, smoothing.