Widebodyflygplan

Widebodyflygplan, ofta kallat bredkroppsflygplan, är en klass av stora passagerar- och fraktflygplan som kännetecknas av en bredare flygkropp än smal- eller mellankroppsflygplan. De har vanligtvis två gångar i kabinen och är optimerade för längre rutter, där de kan bära fler passagerare och mer last. Fuselage­diametern är normalt större än omkring 5 meter, vilket möjliggör två eller tre gångar i kabinen.

Konstruktion och kapacitet: bredkroppar används främst för interkontinental trafik och kan bära vanligtvis mellan cirka 200 och över 500 passagerare beroende på konfiguration. De har större bränsaktankar och oftast modernare, bränsleeffektiva motorer som möjliggör längre räckvidd. Kabinen kan konfigureras med två eller tre gångar och erbjuder större bagageutrymmen samt högre komfort i olika layouter.

Historia och exempel: den kommersiella bredkroppsklassen började med Boeing 747, som introducerades 1970 och blev en ikon för långdistansflygningar. Därefter följde andra tvåaisle-modeller som Boeing 767, 777 och 787 samt Airbus A300, A330 och A350, och den triaislade Airbus A380. Moderne bredkroppar fokuserar i hög grad på bränsleeffektivitet och längre räckvidd, ofta med två starka motorer eller större, effektiva motoralternativ.

Användning och marknad: bredkroppsflygplan dominerar långdistans- och interkontinental flygning och används av många fullservicebolag för hög beläggning över stora avstånd. De senaste generationerna, såsom Boeing 787/A350 och Airbus A330/A350-serier, betonar bränsleeffektivitet och kapacitet. Airbus A380 är unikt tri-aislat och används av ett fåtal bolag på särskilt välbelagda rutter.