Växtstjälk

Växtstjälk, vanligtvis kallad stjälk, är växtens mittaxel som förbinder roten med bladen, blommorna och frukterna. Den bär bladen och fungerar som ledningsvävnad för vatten, mineraler och organiska föreningar. Genom xylem transporteras vatten och lösta näringsämnen upp till bladen, medan floem transporterar sockerarter och andra ämnen ned till växande och lagrande vävnader.

Strukturen består av flera vävnadslager. Ytterst ligger epidermis, under den finns cortex och central ledningsvävnad som innehåller xylem och floem. Hos många tvååriga växter bildar de två ledningsvävnaderna ett ringformat arrangemang (vid dikotyledona stjälkar), medan monocota stjälkar har mer spridda kärlstrukturer. Stjälken uppvisar knoppknoppar vid noder där blad fäster och toppen har apikalmeristem som möjliggör längdtillväxt.

Tillväxt och åldrande: Primär tillväxt sker genom apikalmeristem i spetsarna. Sekundär tillväxt uppträder hos vedväxter via kambium som bildar nya xylem och floem, vilket ger ökad tjocklek och bildar barken genom periderm.

Variation och funktion: Herbacea stjälkar är ofta mjuka och saknar tydliga årsringar, medan vedstjälkar bildar årsringar och blir träaktiga. Växtstjälken kan också vara modifierad: underjordiska stjälkar som tuber och rhizomer samt överjordiska stoloner som gör växten spridd.