Väderformationer

Väderformationer avser de observerbara mönster i atmosfären som uppstår när temperatur, luftfuktighet, tryck och vind varierar över ett område. De beskriver hur vädret väntas utvecklas och används av meteorologer för att tolka och förutsäga väderförlopp.

Molnformationer är centrala inom väderformationer. Molntyperna delas vanligtvis in i låga, mellanhöga och höga, där exempel är cumulus och cumulonimbus (åskväder), stratus och stratocumulus (lågt liggande skikt), samt cirrus och cirrostratus (högt liggande). Deras uppbyggnad, djup och fuktinnehåll signalerar olika intensitet och typ av nederbörd.

Frontsystem uppstår när olika luftmassor möts. En kallfront driv oftast åska och snabba temperaturfall, medan en varmfront ger bredare nederbörd och en jämnare temperaturökning. Frontsystem ingår i större vädersystem som lågtrycksområden och occlusion, där olika luftmassor införlivas i ett sammanhängande mönster.

Väderformationer uppkommer också genom olika processer: konvektion där varmt luft stiger och kondenserar, orografisk lyft när luft tvingas över terräng, konvergens i vindfält och påverkan från jetströmmar i högre höjder. Dessa processer formar molnens struktur och nederbördsmönster.

Observation och användning: satellitbilder, radarbilder och synoptiska kartor används för att känna igen väderformationer och bedöma deras utveckling. Resultatet är vägledning för prognoser och varningar som påverkar hänsyn till planering, trafiktillstånd och samhällssäkerhet. Väderformationer är därmed centrala för modern meteorologi.