Molntyperna

Molntyperna är en systematisk indelning av moln inom meteorologi. Enligt World Meteorological Organization (WMO) finns tio huvudsläktet: cirrus, cirrostratus, cirrocumulus, altostratus, altocumulus, stratus, stratocumulus, nimbostratus, cumulus och cumulonimbus. Släktena kännetecknas av sin uppkomsthöjd och utseende, även om många har överlappande förekomster eller kan förekomma i kombinationer.

Cirrus bildas på hög höjd och består av tunna ispiggar som ger skira, fjäderlika stråk. Cirrostratus utgör ett tunnare slöjlikt lager som ofta täcker himlen och kan ge halo runt solen eller månen. Cirrocumulus består av små vita flak eller rader i högre höjder och bildar ett darrande mönster.

Altostratus är gråaktiga eller blågråa skikt på mellan till hög höjd som ofta döljer solen. Altocumulus framträder som mellanhöga, uppsamlade eller vågiga kluster.

Stratus uppträder som ett jämnt grått lågskikt som ibland ger duggregn. Stratocumulus bildar breda skikt med låga kluster eller runda rutor.

Nimbostratus är mörka, kontinuerliga nederbördsbärande moln i låg till medelhög höjd. Cumulus är puffiga moln med tydliga kanter som ofta växer vertikalt. Cumulonimbus är de mest konvektiva och tornformade molnen som kan ge åska, kraftig nederbörd och stormar.

Denna klassificering används i prognoser och klimatstudier samt som kommunikationsverktyg för allmänheten. Varje släkte kan ha arter och varianter beroende på atmosfäriska förhållanden.