Vevoksygenmåling

Vevoksygenmåling är en medicinsk metod för att bedöma syrenivåerna i kroppens vävnad. Syre i vävnaden kan mätas som vävnadspO2 (pO2) eller som regional syremättnad (till exempel StO2). Syftet är att bedöma vävnadens perfusion, metabolism och förekomsten av lokal hypoxi, vilket är viktigt vid sårvård, kirurgi, intensivvård och onkologi.

Metoder för vevoksygenmåling varierar i invasivitet och uppnådd upplösning. Invasiva metoder inkluderar mikromätningar med Clark-elektroder som placeras i vävnad för direkt pO2-avläsning. Icke-invasiva eller minimalt invasiva alternativ omfattar transkutan oximetri (tcpO2) med uppvärmd hudsensor som uppskattar pO2 i underliggande vävnad; när-nära infraröd spektroskopi (NIRS) som ger regionalt syresättning i muskler eller hjärnvävnad; samt avancerade optiska eller bildgivande tekniker som phosphorescens-quenching eller EPR-oximimetri. I forskning används även MRI- eller PET-baserade metoder för djupare kartläggning av vävnadens syrebalans.

Användningsområden inkluderar bedömning av vävnadspassage och risk för hypoxi i kritiska tillstånd och postoperativ vård, planering av revascularisering och övervakning under kirurgi, utvärdering av hudsår och brännskador samt studier av tumörhypoxi inom oncologi och radioterapiplanering.

Begränsningar består i att flera metoder är invasiva eller begränsade till ytliga vävnader, att resultaten kan variera mellan individer och över tid, och att tolkningen påverkas av temperatur, Edema och fysiologiska faktorer. Noggrann kalibrering och klinisk kontext är därför avgörande för meningsfulla beslut.