Ventilatorstöd

Ventilatorstöd, eller mekanisk ventilation, är en medicinsk teknik som hjälper eller ersätter patientens andningsarbete när kroppen inte klarar av att andas tillräckligt själv. Ventilatorer levererar luft eller luftblandningar till lungorna för att upprätthålla syresättning och koldioxidutbyte.

Ventilatorstöd kan delas in i invasiv och icke-invasiv ventilation. Invasiv ventilation använder en endotrakeal tub eller en trakeostomi och kräver vanligtvis en narkos- eller intensivvårdssituation. Icke-invasiv ventilation går via masker eller näsmasker som sitter över näsa och/eller mun utan att någon tunnsl mittral eller tub används.

Hur det fungerar beror på patientens behov och lungfunktion. Vanliga inställningar är tidalvolym (volym luft per andetag), andningsfrekvens, och PEEP (positivt end expiratoriskt tryck) som hjälper att hålla lungorna öppna. FiO2 styr hur mycket syrgas som ges. Olika ventlationslägen används, till exempel assistkontroll, SIMV och tryckstöd. Icke-invasiv ventilation används ofta som stöd vid akut försämring eller för att undvika intubering.

Indikationer inkluderar akut eller kronisk respiratorisk svikt med behov av syre eller koldioxidreglering, skydd av luftvägen vid försämrat medvetande, eller som stöd under kirurgiska ingrepp. Ventilatorstöd används huvudsakligen inom intensivvård, men långtidsventilation kan förekomma i hemmet för vissa personer med neuromuskulära sjukdomar eller svår KOL.

Risker och komplikationer inkluderar ventilatorassocierad pneumoni, barotrauma, volutrauma, hemodynamiska effekter samt delirium och muskelförtvining vid längre behandling. Vianning sker vanligtvis med spontana andningsförsök och specifika protokoll. Det övergripande målet är att återställa adekvat gasutbyte och möjliggöra läkning eller återhämtning.