Vattentillgången

Vattentillgången avser mängden färskvatten som är tillgänglig för användning i ett givet område över en viss tidsperiod. Den omfattar både ytvattenresurser (sjöar, floder) och grundvatten samt lagrade reserver i dammar och akviferer. Tillgången påverkas av klimatet, nederbördsmönster, avrinning, geologi, markanvändning och vattenförvaltning. Den kan upplevas som mer eller mindre begränsad beroende på säsong och region.

Nyckelfaktorer är mängden förnybart färskt vatten som regionen får från regn, snösmältning och grundvattenåterfyllning; uttaget för jordbruk, industri och hushåll; och bevarandet av ekosystemens funktioner. Mätningar används ofta i termer av vattenbalans, årlig tillgång per invånare, grundvattennivåer och flöden. Tillgången varierar temporärt och rumsligt och risk för vattenbrist ökar vid torka.

Infrastruktur och förvaltning spelar en central roll. Vattenverk, ledningar, dammar och lagringskapacitet formar hur mycket vatten som kan nå användare. Jordbruket står ofta för den största vattenanvändningen. För en rättvis och effektiv försörjning krävs sanitet, prissättning som reflekterar kostnader och åtgärder för att skydda vattenkällor mot föroreningar.

Framtida utmaningar innefattar klimatförändringar som ökar volatiliteten i tillgång och efterfrågan samt överutnyttjande, föroreningar och populationstillväxt. Ur ett policyperspektiv betonas Integrated Water Resources Management (IWRM), vattenkvalitetskrav och åtgärder för att öka motståndskraften mot torka och översvämningar samt att säkra tillgången för alla grupper.