Vattenskärare

Vattenskärare är en skärteknik som använder en stråle av högtrycksvatten för att skära igenom material. Vid rena vattenjetskärning används endast vatten; vid abrasiv vattenjetskärning blandas slipmedel, vanligtvis garnet, in i strålen för att öka skäreffekten. Strålen styrs oftast av CNC-system för komplexa konturer.

En typisk installation består av en högtryckspump, ett skärhuvud med en mycket liten öppning (nozzle) och ett matningssystem för vatten och slipmedel. Trycket ligger vanligtvis i intervallet cirka 200–350 MPa för rena jetar och 350–620 MPa när slipmedel används. Den höga trycken kräver specialkomponenter och skyddsåtgärder.

Användningsområden omfattar metall, glas, sten, keramik, kompositer och vissa plaster. Vattenjetens förmåga att skära utan att avge mycket värme gör den lämplig när värme kan skada materialet eller försämra ytan. Kantkvalitet och geometrisk frihet är ofta fördelaktiga jämfört med traditionella metoder.

Fördelar inkluderar minimal termisk påverkan, hög precision och förmåga att skära komplexa former i många material. Begränsningar innefattar lägre avverkningstakt i vissa material, höga driftskostnader för slipmedel och nozzleunderhåll, samt arbetsmiljö- och hanteringskrav för abrasive vätska.

Historiskt utvecklades tekniken under mitten av 1900-talet och fick bred användning från 1970-talet och framåt när datorstyrning gjorde det möjligt att producera komplexa konturer snabbare. I modern industri används vattenjet både som primär skärare och som för- eller efterbearbetning, i tillverkning av metallstrukturer, fordon, byggmaterial och konst- och designprojekt.