Vattenmassorna

Vattenmassorna är stora, relativt homogena kroppar av havsvatten som kännetecknas av specifika kombinationer av temperatur och salinitet, vilket ger varje massa en karakteristisk densitet. De bildas där ytvattnet kyls och blir tillräckligt tätt för att sjunka, eller där avdunstning, bildning av havsis och blandning skapar skikt med stabila egenskaper. När de bildas sprids de genom oceanens cirkulationssystem och behåller sina definierande egenskaper över långa avstånd och djup.

I oceanografin identifieras vattenmassorna främst genom deras konserverande egenskaper, särskilt potentialtemperatur och salinitet, vilka ungefär motsvarar densitet. Denna egenskap gör vattenmassorna användbara för att spåra oceancirkulation och för att tolka historiska klimatförhållanden.

Viktiga vattenmassor inkluderar Antarktiska bottenvatten (ABW), bildat i närheten av Antarktis av kallt och mycket tätt vatten; Nordatlantska djupa vatten (NADW), bildat i norra Atlanten genom vinterkonvektion; Antarktiska mellanvatten (AAIW) och Subtropiska modevatten (STMW) som förekommer vid mellannivåer; Medelhavets utflödesvatten (MOW) som bildas när Medelhavsvatten rinner ut i Atlanten; samt Nordpacifiska mellanvatten (NPIW). Andra regionala massor förekommer i Stillahavet och Indiska oceanen.

Vattenmassorna spelar en central roll i den globala termohalina kretsloppet, fördelar värme och löst kol, påverkar klimatet och formar den vertikala strukturen i haven. Studier av dem bygger på mätningar av temperatur och salinitet samt kemiska analysmetoder och modellering.