Vattenintag

Vattenintag avser den mängd vätska som människor eller djur tar in via drycker och vattenhaltig föda samt det metaboliska vatten som bildas i kroppen. Vattenbalansen regleras huvudsakligen av törst, hypotalamiska hormoner (ADH/vasopressin) och njurarnas förmåga att koncentrera eller späda urin. Vatten behövs för att upprätthålla cellfunktioner, transportera näringsämnen och avfallsprodukter, reglera temperatur och smörja leder.

Den totala vattenförsörjningen kommer från drycker, vatten i mat och metabolisk bildning. Många frukter och grönsaker har hög vattenhalt, medan kaffe och te också bidrar. Vätskebehovet varierar med aktivitet, temperatur, kosthållning, sjukdom och ålder. Svensk livsmedelsmyndighet rekommenderar ofta cirka 1,5–2 liter vätska per dag för vuxna som utgångspunkt, men individanpassning är nödvändig. Träning, feber, diarré eller amning kan öka behovet, medan varmt klimat eller hög höjd kan öka vätskeförlusterna. Vid intensiv träning och svettning kan extra intag behövas för att ersätta elektrolytförluster.

Både för lågt och för högt vattenintag kan vara skadligt. Uttorkning kan ge törst, huvudvärk, yrsel, förvirring och i svåra fall nedsatt njurfunktion. Överdrivet intag kan leda till hyponatremi, särskilt om vätska ersätter elektrolyter snabbt. Äldre personer kan ha mindre tydlig törstkänsla och är därför extra känsliga. Praktiska sätt att övervaka vätskebalansen är att observera urinens färg och koncentration samt att väga sig före och efter träning för att bedöma vätskeförluster. Som allmän regel rekommenderas regelbundet, måttligt intag och att anpassa mängden efter individuella omständigheter.