Vakuuttuvuus

Vakuuttuvuus, eller insurability, är riskens egenskap att kunna försäkras av en försäkringsgivare på villkor som är rimliga för både försäkringstagaren och försäkringsbolaget. Det beskriver i vilken grad ett visst riskområde kan överföras från individen till en försäkringspool genom premiebetalning och poliser.

För att ett riskområde ska vara väl vakuuttuva bör flera grundläggande kriterier uppfyllas. Risken bör vara slumpmässig och definierbar i tid och storlek, så att förväntad förlust kan uppskattas med tillförlitlighet. Det bör finnas ett tillräckligt stort antal likartade exponeringar så att förlusten kan spridas (riskpoolning). Förlusterna bör vara i huvudsak oberoende mellan olika exponeringar och kunna mätas i en viss frekvens och summa så att försäkringspriset kan sättas rättvist. Försäkringsbara risker bör även vara ekonomiskt hanterbara med avseende på kostnader och tillsyn, och ha ett tydligt försäkringsintresse.

Barriärer mot vakuuttuvuus inkluderar moralisk risk, informationsasymmetri (adverse selection), extremt tail-rika händelser och risker som är starkt korrelerade över tid eller rum, vilket gör riskerna svåra att sprida och prissätta. Teknisk utveckling och tillgång till data, samt användning av återförsäkring och riskdelning, kan dock öka vakuuttuvuutta över tid.

Vakuuttuvuutta tillämpas i olika försäkringsområden, såsom egendom, liv, hälsa och ansvar. Den påverkar vilka risker som är tillgängliga för försäkring, prissättning och villkor samt hur försäkringsmarknader regleras och utvecklas.