Vakuumklämmning

Vakuumklämming är en teknik för att fästa arbetsstycken genom att skapa ett område med lågt eller negativt tryck mellan en klämyta och arbetsstycket. Genom att avlägsna luft ur ett slutet utrymme mellan sugelement och ytan bildas ett undertryck som håller arbetsstycket på plats under bearbetning eller hantering.

Principen bygger på att en vakuumpump eller vakuumgenerator avlägsnar luft från en sluten volym som spärrar arbetsstycket mot en plan eller lätt böjd yta. När atmosfärstrycket utanför volymen överstiger trycket inuti, uppstår en klämkraft som håller föremålet fast mot sugkoppar eller en vakuumtavla. Klämkraften ökar med större avrinningsarea, högre vakuumnivå och bättre ytförsegling.

Komponenter som ingår är vakuumpump eller ventiliator, sugkoppar, vakuumrör och ventiler, samt kontrollsystem och ofta sensorer för tryck över tid. En övergripande styrning reglerar när klämningen ska aktiveras och avaktiveras, ibland med säkerhets- och låsningsfunktioner.

Material- och ytförhållanden påverkar effektiviteten. Släta, porifriga eller grova ytor ger olika klämkrafter; porösa material kräver ofta många koppar eller perforerade plattor. Sugkoppar är vanligtvis anpassade till specifika material och yttre geometrier.

Användningsområden inkluderar hantering och fixering av skivor och plattor i tillverkning, skär- och borrbearbetning, pressar, laminering och paketering. Fördelar är snabb, jämn och skonsam fastklämmning med hög repeterbarhet, medan nackdelar inkluderar försämrad funktion på porösa eller smutsiga ytor och risk för vakuumläckage eller skadade sugkoppar.

Underhåll innefattar regelbunden kontroll av tätningar, locktor och kopplingar, rengöring av ytor och kontroll av vakuumnivåer samt byte av slitagedelar som sugkoppsmembran. Safe drift kräver lämpliga säkerhetsanordningar och korrekt avlastning vid byte av arbetsstycke.

---