Värmeförluster

Värmeförluster är energiförluster från en byggnad eller ett system när temperaturskillnaden mellan inomhus och utomhus leder till att värme avges. I byggnader uppstår de främst genom tre mekanismer: värmeledning genom byggnadsmaterial, konvektion i luftströmmar och strålning mellan varma ytor och omgivning. En extra och ofta betydande källa är ventilation och infiltration, dvs. förlorad uppvärmd inomhusluft som byts ut mot kall uteluft. Termiska broar vid fönsterinfästningar, skarvar och bjälklag kan ge upphov till lokala förluster.

Beräkningar används för att uppskatta värmeförluster. Värmeflödet genom en yta kan beskrivas med Q = U · A · ΔT, där U är byggnadens U-värde i W/(m²·K), A ytan i m² och ΔT temperaturdifferensen. Den totala byggnadsförlusten är summan av alla ytor. För ventilationsförluster används ofta Q = ṁ · c_p · ΔT, där ṁ är luftflödet i kg/s och c_p är luftens specifika värmekapacitet. I praktiken används även luftomsättningshastighet (ACH) för att uppskatta årlig energiförlust från ventilation.

Faktorer som påverkar värmeförluster inkluderar isoleringens tjocklek och kvalitet, fönsternas U-värde, byggnadens täthet och orientering samt klimatet. Ökad isolering och lägre U-värden minskar förlusterna betydligt, likaså användning av energieffektiva fönster och ventilationssystem med värmeåtervinning.

Betydelse: Värmeförluster påverkar byggnadens energianvändning, driftskostnader och komfort. I byggnormer och energideklarationer används begrepp som U-värde, R-värde och övriga prestandakrav för att bedöma och jämföra byggnaders energieffektivitet.