Utvecklingsrubbningar

Utvecklingsrubbningar är en övergripande term för tillstånd där barnets utveckling av kognitiva funktioner, språk, motorik eller socialt beteende avviker från det som är normalt för åldern och tidsmässigt uppträder i barndomen. Exempel på tillstånd som ingår är autism och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, intellektuell funktionsnedsättning, cerebral pares, språkstörningar, utvecklingskoordinationsstörning och uppmärksamhets- och störningar som ADHD. Begreppet används för att beskriva olika symptomområden och behov av stöd snarare än ett enskilt medicinskt fynd.

Orsakerna är oftast multifaktoriella och kan involvera genetiska faktorer samt prenatal, perinatal och tidig postnatal miljöpåverkan. Förändringar i hjärnans struktur eller funktion, kombinerat med miljömässiga faktorer, kan bidra till utvecklingsrubbningar. Diagnos ställs vanligtvis i ett tidigt skede av livet genom en tvärvetenskaplig utredning som kan innefatta utvecklingsbedömningar, observationer, beteende- och kognitiva tester samt arbets- och talutvärderingar. Viktiga varningstecken är fördröjningar i motoriska eller språkliga milstolpar, svårigheter med socialt samspel, uppmärksamhet eller beteende som påverkar skolgång och vardagsfunktioner.

Behandling och stöd är vanligtvis anpassade och innebär tidiga insatser samt samordnade insatser från olika yrkesgrupper, som logopeder, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, specialpedagoger och psykologer. Skolmiljö och hemmet kan behöva anpassningar och stöd för kommunikation, lek, lärande och självständighet. Medicinsk behandling används endast i vissa fall för samsymtom, inte för själva tillståndet. Prognosen varierar mellan tillstånden och individuella faktorer, men med tidiga och sammanhängande insatser kan funktion och livskvalitet förbättras betydligt.