Utvandare

Utvandare är en person som lämnar sitt hemland för att bosätta sig i ett annat. Inom svenskt sammanhang används ordet ofta i historiska och demografiska texter och betecknar personer som emigrerat från Sverige. Termen kan även tillämpas på emigranter från andra länder, men i svenskt bruk används oftast utvandringens aktör när man talar om svenska emigranter. Den närmaste termen i svenskspråkig historisk litteratur är utvandrare; invandrare används om den som invandrar till landet.

Ordet utvandare kommer från förledet ut- och vandra (”att färdas”) och är kopplat till själva handlingen utvandring.

Historisk bakgrund: Under 1800-talet och början av 1900-talet var utvandringen särskilt stor från Sverige till Nordamerika. Hundratusentals svenskar lämnade landet i jakt på jord, arbete eller religiös frihet. Kedjepassage och nätverk som kyrkliga föreningar spelade en viktig roll. Vanliga rutter var över Atlanten till USA och Kanada; svenska samhällen växte fram i delstater som Illinois och Minnesota.

Effekter: Sverige fick delvis minskad landsbygdsbefolkning och omstrukturering av jordbruket. För mottagarländerna skapades diasporor som bidrog ekonomiskt och kulturellt, och svenska kyrkor och föreningar höll ofta kontakt med sina hemländer.

Idag används begreppet mest i historiska och genealogiska sammanhang; moderna migrationsströmmar har förändrats och termen förekommer sällan i ny statistik.