förledet

Förledet är det första elementet i ett svenskt sammansatt ord. Det står före kärnledet och tillsammans bildar de ordet i sin helhet. Inom ordbildning används termen för att beskriva hur sammansättningar konstrueras och hur deras betydelser relaterar till varandra. Förledet kan ange kategori, funktion eller relation till det som följer, och det kan påverka uttal och betoning i ordet. Betydelsen av hela ordet kan ibland ligga bortom en simpel summa av delarna.

Bestämningen av förledet varierar. Det kan vara ett fristående ord (till exempel sol, bak, fjärr) eller ett affixliknande element som fungerar som prefix. Det kan härledas från substantiv, adjektiv eller verb, och kan även vara lånord eller bildade prefix i ordbildning. Exempelvis i ordet sols systemet är förledet sol och efterledet system; i fjärrkontroll är förledet fjärr och efterledet kontroll; i ordet bakgrund är förledet bak och efterledet grund. Grannskap visar hur ett förled ändå kan bidra till en helhet som betecknar ett område eller en relation mellan människor.

Användningen av förledet är central i lexikon och språkundervisning. I uppslagsverk och grammatiska beskrivningar används termen för att organisera ord och visa hur nya ord bildas. Genom att analysera förledet kan man få insikt i ordens semantiska fält och hur svenska ord utvecklas över tid.