Upplevelseekonomin

Upplevelseekonomin är en ekonomisk modell som hävdar att värde i allt större utsträckning skapas genom upplevelser snarare än genom varor eller rena tjänster. Företag designar sammansatta upplevelser som engagerar kunder känslomässigt, kognitivt och sensoriskt, ofta genom att kombinera produkt, tjänst och miljö i ett sammanhang. Sådana upplevelser kan upplevas som unika och minnesvärda, vilket gör att de ofta kan prissättas högre än traditionella erbjudanden.

Begreppet populariserades i slutet av 1990-talet av Joseph Pine II och James H. Gilmore i boken The Experience Economy. I Sverige har upplevelseekonomin fått genomslag inom turism, detaljhandel, kultur och service där fokus läggs på att skapa engagerande kundresor.

En central ram är uppdelningen i fyra upplevelseformer: underhållning, utbildning, estetik och eskapism. Dessa beskriver hur deltagaren medverkar och hur upplevelsen arrangeras i en fiktiv eller fysisk miljö. Företag strävar efter att skapa sammanhängande upplevelser som aktiverar flera sinnen och lämnar deltagaren med ett starkt minne.

Praktiskt innebär upplevelseekonomin strategier som eventskapande, personalisering, platsdesign och berättande för varumärket. Framgång mäts ofta i kundengagemang, återkommande besök och betalningsvilja.

Kritiska perspektiv pekar på att upplevelser kan vara kostsamma att producera, svåra att skala och riskabla om de dominerar strategin framför hållbarhet och nytta. Forskning fortsätter att undersöka hur man balanserar effekt, nytta och långsiktig påverkan.