Trängning

Trängning är en medicinsk term som i svensk urologi oftast används för att beskriva en plötslig, stark och nästan tvångsmässig känsla av behov att urinera. Känslan är ett så kallat lagringssymptom och kan förekomma med eller utan urinläckage. Begreppet används främst i samband med överaktiv blåsa och andra tillstånd som påverkar blåsens lagringsfunktion.

Orsakerna till trängningar är varierande. Vanliga orsaker är överaktiv blåsa (detrusor överaktivitet), urinvägsinfektioner eller blåsinflammation, blåseirritation från caffein, alkohol eller vissa läkemedel, hormonella förändringar eller åldrande, graviditet samt andra medicinska tillstånd som neurologiska sjukdomar. Hos vissa personer kan även hinder i urinvägen, blåsinfektioner eller mental stress bidra. Trängningar kan också uppträda vid kronisk blåstimulering eller vid reaktioner på mediciner hos äldre.

Symtomen består av en plötslig, stark behovskänsla att urinera, ofta med ökad urinfrekvens och vaknande på natten (nokturi). I vissa fall upplevs trängningen med urinläckage (trängningsinkontinens), medan andra upplever behovet utan läckage.

Diagnos och utredning görs vanligen via anamnes och fysiska undersökningar. En urinkomplett analys utesluter infektion och andra orsaker. Vid behov kan utrustning som blåstavika dagbok, urinflödesmätning, postvoid residualmätning och urodynamiska tester användas för att kartlägga blåsfunktionen.

Behandling är oftast multimodal och skräddarsys efter orsaken. Livsstilsändringar som att minska koffein- och alkoholintag, anpassa vätskeintaget och viktkontroll kan hjälpa. Blåsträning, bäckenbottenträning och regelbunden toalettvanor används ofta som första steg. Medicinsk behandling inkluderar antimuskarinläkemedel och beta-3-agonister för att minska blåssammandragningar. Vid refraktära besvär kan botulinumtoxininjektion i detrusormuskeln eller neurostimulering (t.ex. sakral neuromodulation) övervägas. Behandling syftar till att minska trängningens intensitet och frekvens samt förbättra livskvaliteten.