Tryckprovningar

Tryckprovningar är en metod för att verifiera hållfasthet, täthet och läcksäkerhet hos tryckkärl, rörledningar, komponenter och konstruktioner genom att utsätta dem för över- eller undertryck i kontrollerade förhållanden.

De vanligaste metoderna är hydrostatiska provningar där vätska, oftast vatten, används för att uppnå önskat tryck, och pneumatiska provningar där gas används. Hydrostatiska provningar är generellt säkrare och ger jämnare tryckfördelning, medan pneumatiska tester ofta används för läcksökning men innebär högre risk på grund av gasens komprimerbarhet.

Genomförandet innebär förberedelse och inspektion, uppmätt tryck enligt specificerad standard, rampning av trycket till provtrycket, hålltid och kontinuerlig övervakning av mätningar samt dokumentation. Vanliga acceptanskriterier är att tätning och konstruktion inte uppvisar permanent plastisk deformation utöver tillåtna toleranser samt att läckor ligger under angivna gränser. Mätning sker med tryckgivare, manometer eller elektroniska sensorer, och ofta används läcksökning med tvållösning eller andra detekteringsmetoder.

Standarder och regler reglerar hur provningarna ska genomföras och vilka krav som gäller. Vanliga referenser är internationella och nationella standarder som anger metodval, maxtryck, hålltid, mätutrustning och dokumentation. Val av metod och provtryck beror på konstruktionens typ, material och användningsområde.

Säkerhet är en central aspekt, eftersom tryckprovningar medför risker som övertryck, läckage och potentiell skada. Därför ska provningarna utföras av utbildad personal i lämpliga anläggningar och enligt uppsatta säkerhetsrutiner. Tillämpningar finns inom processindustri, vatten- och gasförsörjning, bygg- och anläggningssektorn samt inom tillämpningar där kärl och ledningar måste uppfylla krav på täthet och hållfasthet.