Tryckimpregnering

Tryckimpregnering är en industriell process där trä görs motståndskraftigt mot röta, svamp och skadeinsekter genom att konserveringsmedel tvingas in i träet under tryck. Behandlingen används framför allt för utomhusbruk och för trä som kan komma i kontakt med mark eller fukt.

Processen sker i impregneringskammare där trä satsas i lösningar av bevarande medel. Genom att först skapa vakuum avlägsnas luft och fukt ur träet, varefter lösningen injiceras under högt tryck så att medlet tränger in i träets kärl och cellväggar. Overskott av lösning avlägsnas och träet kan genomgå eftertorkning eller torkning innan det används. Penetrationsdjup och behållning av medel varierar med träslag, dimensioner och val av medel.

Vanliga konserveringsmedel är vattenburna eller oljeburna produkter. Traditionellt har kopparbaserade medel varit vanliga, men i många länder används moderna alternativ som kopparbaserade eller kvaternära kopparprodukter (ACQ, MCA) och borater. Vissa äldre eller kraftfullare medel som kreosot eller pentaklorfenol används i begränsade tillämpningar och regleras hårt eller förbjuds för många typer av användning. Valet av medel styrs av avsedd användning, belastningsklass och miljökrav.

Fördelarna med tryckimpregnering är längre livslängd, minskat underhåll och förbättrat virkesstabilitet i exponerade miljöer. Nackdelar inkluderar kostnader, behov av särskilda anläggningar och krav på hantering av avfall, läckage och skyddsutrustning för arbetstagare. Behandling regleras av nationella miljö- och arbetsmiljömyndigheter.