Tryckfiltration

Tryckfiltration är en vätskesepareringsprocess där en suspension utsätts för ett tryck som driver vätskan genom ett poröst filtermedia, så att fasta partiklar avskiljs som en filtratkaka. Filtratet blir därmed kontinuerligt med mindre mängd fasta ämnen än ingångsblandningen. Processen följer principer där flödeshastigheten minskar när kakan byggs upp och ökad både viskositet och partikelsstorlek påverkar avskiljningen. Tryckfiltration används ofta där höga halt av fasta ämnen behöver avlägsnas effektivt.

Utrustning och drift: vanliga anordningar är filterpressar, ofta platt- och ramfilter, där en slurry pumpas mellan filterplattor klädda med filterduk. Dessa kan köras batchvis eller kontinuerligt. Andra alternativ inkluderar kontinuerlig tryckfiltrering med membranmoduler där transmembrantryck används för att separera vätska genom ett semipermeabelt skikt (mikro-, ultra- eller nanofiltration). Filtrat tas av medan den fasta kakan tas ut efter filtrationscykeln. Filtrationen kan kompletteras medtvättning av kakan för att återvinna mer vätska eller uppnå högre renhet.

Processparametrar: arbetstrycket ligger vanligtvis mellan några få bar upp till tiotals bar beroende på applikation. Viktiga faktorer är partikelstorlek, filtermedia och deras porositet, temperatur och vätskans viskositet. Hänsyn tas också till eventuella kemikalier som används för att förbättra separationen eller tvätta kakan.

Användningsområden: tryckfiltration används inom vatten- och avloppsrening, livsmedels- och dryckesindustrin, kemi- och läkemedelsproduktion samt gruv- och mineralbearbetning där effektiv avlägsning av fasta ämnen krävs. Fördelar inkluderar hög avskiljningsgrad och möjlighet till återvinning av vätska, medan begränsningar kan vara energibehov, utförande för mycket små partiklar och systemets storlek.