Trekkteorier

Trekkteorier, ofta kallade personlighetsdragsteorier, är teorier som försöker förklara varför människor uppvisar stabila skillnader i beteende, tankar och känslor över tid och olika situationer. En central idé är att individens personlighet består av relativt varaktiga dispositioner, eller drag, som påverkar hur personen reagerar och interagerar med sin omgivning. Trait-teorier skiljer mellan observerbara beteenden och underliggande drag som sägs ligga till grund för dessa beteenden.

Historik och utveckling: Trait-teorier har utvecklats från tidiga psykologiska arbeten på 1900-talet till senare systematiska modeller. Viktiga bidrag kommer från forskare som Gordon Allport, Raymond Cattell och Hans Eysenck, samt senare arbeten av Costa och McCrae som populariserade femfaktormodellen. Olika traditioner betonade olika antal dimensioner och metoder för att identifiera dem.

Huvudmodeller: Allport betonade kardinala, centrala och sekundära drag. Cattell utvecklade en faktoranalytisk metod som ledde till 16 faktorer. Eysenck föreslog initialt två eller tre dimensioner (extraversion/introversion, neuroticism) med senare tillägg. Den mest använda modellen i modern forskning är femfaktormodellen (Big Five): öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, vänlighet och neuroticism. Dessa dimensioner mäts vanligtvis med självskattnings- eller informantbaserade inventarier som används i forskning och praktisk tillämpning.

Mätning, användning och kritik: Mätning sker ofta via strukturerade frågeformulär. Trait-teorier har kritiserats för att dämpa kontextens betydelse, undervärdera kulturella skillnader och individens förändring över tid samt för risk för reduktionism och social önskvärdhet i svar.

Användning: Används inom psykologi, urvalsarbete, utbildning och hälsofrågor för att förstå beteende, förutse utfall och stödja interventioner. Se även Big Five, personlighetspsykologi, faktoranalys.