personlighetspsykologi

Personlighetspsykologi är studiet av hur individuella skillnader i tanke, känsla och beteende uppträder över tid och sammanhang. Forskningen syftar till att beskriva, förklara och förutsäga varaktiga mönster i hur människor fungerar.

Området har utvecklats genom flera perspektiv. Trait- eller dragpsykologi söker stabila dimensioner i personligheten, medan psykodynamiska och humanistiska perspektiv betonar omedvetna processer respektive självets utveckling. Beteende- och kognitiva perspektiv fokuserar på lärande, belöningar och upplevelser som formar hur människor beter sig. Den mest inflytelserika modellen är femfaktormodellen (Big Five), med dimensionerna öppenhet för erfarenheter, samvetsgrannhet, extraversion (extraversion/extroversion), vänlighet och neuroticism. Denna modell har bred empirisk evidens över kulturer och åldrar. Andra verktyg inkluderar självskattningsinventarier som NEO-PI-R och IPIP; i populär psykologi används MBTI ofta, men dess giltighet är föremål för kritik.

Mätning och metodik innefattar självrapporter, informantbetyg och ibland projektiva tester. Validitet och bias är centrala frågor, och multimodala bedömningar används ofta för bättre tillförlitlighet. Forskning undersöker både stabilitet i vuxen ålder och hur miljö, biologi och livserfarenheter samverkar i personlighetsutveckling.

Tillämpningar finns inom klinisk psykologi, arbets- och organisationspsykologi samt utbildning. Kritiska röster understryker behovet av kulturanpassning, kritik mot vissa tester och frågan om hur mycket personligheten är universell kontra kontextberoende.