Transportutsläpp

Transportutsläpp, eller utsläpp från transportsektorn, avser de växthusgaser och luftföroreningar som genereras vid användning av transportmedel som bilar, lastbilar, tåg, bussar, flyg och fartyg. De viktigaste växthusgaserna är koldioxid (CO2); även metan (CH4), lustgas (N2O) och olika partiklar ingår. Utsläpp uppstår främst när fossila bränslen förbränns, men indirekta utsläpp från produktion, distribution och drift av biodrivmedel kan också räknas in i vissa uppgifter.

Transportsektorn står för en betydande del av de totala utsläppen i många länder, särskilt i städer där vägtrafik dominerar. Road transport är ofta den största källan till CO2 från transport, medan flyg och sjöfart verkar starkt globalt. Utsläppen bidrar även till luftföroreningar såsom partiklar och kväveoxider, vilket påverkar luftkvaliteten och folkhälsan i tätorter.

Mätning och redovisning av transportutsläpp görs vanligtvis i CO2-ekvivalenter och baseras på bränsleförbrukning, aktivitetsdata och emissionsfaktorer. I internationell klimatrapportering ingår transportsektorn i nationella växthusgassimetrar, och olika delar av sektorn följs separat i länders inventeringar. Utöver CO2 uppmärksammas ofta frågor om icke-CO2-beläggningar såsom svart kol och partiklar.

Trender varierar mellan regioner. Vissa länder har tvingats till lägre utsläppsnivåer genom förbättrad bränsleeffektivitet och ökad elektrifiering, medan ökad rörlighet i andra områden leder till fortsatt tillväxt i utsläpp. Utmaningar inkluderar infrastruktur för laddning, batteriets livscykel och kostnadsfrågor.

Policyåtgärder som syftar till att minska transportutsläpp omfattar effektiva utsläppskrav för fordon, främjande av alternativt drivmedel och eldrift, ökad kollektivtrafik samt stöd för modal omställning och zoner med låga utsläpp i tätorter. Dessa åtgärder har ofta samverkan med hälsa, energieffektivitet och ekonomisk utveckling.