Toleranserna

Toleranserna är de angivna gränserna för hur mycket en dimension eller en form i en tillverkad del får avvika från ett nominellt värde. De används för att garantera funktion, passform och utbytbarhet när olika delar sätts ihop. Toleranserna delas vanligtvis in i dimensionella toleranser, som beskriver längd, diameter eller volym, och geometriska toleranser, som reglerar form, orientering, plats och ytavvikelse.

Dimensionella toleranser kan vara bilateral (plus och minus runt nominell storlek) eller unilateral (endast positiv eller negativ avvikelse). Geometriska toleranser beskriver hur en yta eller kant skall ligga i förhållande till datumtecken och kan uttryckas med toleranszoner som styr exempelvis rakhet, planhet, rundhet och läge.

System och standarder som ISO 286 används för att specificera gränsvärden och toleranszoner för hål och axlar, medan geometriska toleranser ofta hanteras inom GD&T enligt ISO 1101. Valet av toleranser styrs av funktionens krav och tillverkningsförmåga, och påverkar kostnad, provning och kvalitet. För tätare toleranser krävs noggrannare tillverkning och bättre mätning, medan större toleranser förenklar produktionen men ökar risken för passningsproblem.

I praktiken används toleranser tillsammans med passningar för att avgöra om en konstruktion har lämplig friktionsfri, lätt eller vidhäftande passning. Toleransanalys och mätning med verktyg som mikrometrar och koordinatmätmaskiner säkerställer att delarna uppfyller kraven.