Toleransanalys

Toleransanalys är en systematisk metod för att bedöma hur variationer i tillverkningens dimensioner och geometriska egenskaper påverkar en sammansättning eller produkt. Syftet är att förstå hur toleranser påverkar funktion, passning och prestanda samt att styra kostnaderna genom lämplig val av krav.

Metoderna för toleransanalys inkluderar worst-case-analys, som undersöker de yttersta gränserna för variationerna; statistisk toleransanalys, som använder sannolikhetsfördelningar för att uppskatta sannolikheten för fel eller samverkningar; samt beräkningar som rot-summan-av-kvadrater (RSS) och Monte Carlo-simuleringar för att sprida variationerna genom en stack-up. Toleransanalys används ofta för att bestämma hur geometriska toleranser (form, orientering, läge och run-out) bidrar till den totala variationen i en konstruktion.

Geometrisk toleransiering, ofta enligt GD&T, används för att specificera hur delar ska passa ihop och fungera. Toleransanalys översätter dessa krav till en sammanställningsrapport eller stack-up som visar potentiella risker för kontakt, spel eller felpassningar.

Användningen av toleransanalys är vanlig i design för tillverkning och montering. Genom att tidigare i processen analysera toleranser kan man uppnå önskad funktion till lägre kostnad, minska antalet omarbetningar och förbättra kvaliteten. Krav och standarder från ISO och ASME, samt specifika GD&T-ritningspraxis, stödjer metoden och ger en gemensam referensram för kommunikation mellan ontwerp, tillverkning och kvalitetskontroll.