Tibiofibulära

Tibiofibulära är ett adjektiv som avser relationen mellan tibia (skenbenet) och fibula ( vadbenet) i underbenet. Termen används inom anatomi och klinisk medicin för att beskriva leder, ligament och strukturer som binder samman eller är direkt relaterade till de två benen.

Anatomi och ledstrukturer

Underbenets proximala tibiofibulära led bildas mellan caput fibulae och den laterala kondylen på tibia. Denna glidande, synovialled har åtskilda ligamentsystem och är stabiliserad av främre och bakre proximala tibiofibulära ligament. Distala tibiofibulära leden är en fibrosossodital i formen av en syndesmos; den hålls samman av interosseös tibiofibulärt ligament samt anteriort och posteriort tibiofibulärt ligament. Mellan de två benen löper också interosseousmembranet, en kraftig fiberrik skiva som avgränsar och förstärker underbenets skena längs båda benen.

Funktion

Tibiofibulära strukturer bidrar till stabiliteten i nedre delen av skenbenet och till fotledens mortise, den härdade "lådan" där talus passerar. Fibula spelar en viktig roll i att möjliggöra viss rörelse hos underbenet och i att överföra belastning från foten till tibia. Dessa leder och ligamentsystem möjliggör begränsad geometrisk rörlighet som är viktig under dorsiflexion och andra fotledsrörelser.

Klinisk betydelse

Skador i tibiofibulära ledpar spelar central roll vid högre fotledsskador, såsom syndesmoser eller högre ömtåliga skador (high ankle sprains). Distala tibiofibulära ledsprickor eller ligamentskador kan förekomma vid vanlig fotledsfraktur. Bilddiagnostik (röntgen, MR/DT) används för att bedöma integritet och planera behandling, som kan innefatta immobilisering eller kirurgisk fixation vid allvarliga skadefall.

Variation och utveckling

Anatomin kan variera något mellan individer. Utvecklingsmässigt uppträder interosseösmembranet och ligamentsystemen tidigt i fosterstadiet och bildar grund för stabilitet i underbenet genom livet. Vissa medfödda tillstånd kan innebära tibiofibulär synost och påverka ledfunktion.