Termoregleringen

Termoregleringen är de biologiska processer som upprätthåller en organisms kroppstemperatur inom ett snävt intervall trots yttre temperatursvängningar. Hos däggdjur och fåglar, som är endoterma, är termoregleringen central för att behålla optimal enzymaktivitet och cellulära funktioner. Hos växelvarma djur anpassas beteende och mikromiljöval för att reglera kroppstemperaturen.

Den fysiologiska kontrollen sker ofta genom hypothalamus, som jämför kroppens temperatur med ett setpunkt och skickar signaler till effektorer. Vanliga effekter är vasodilatation och svettning för att avge värme, samt vasokonstriktion och muskelaktivitet (skakningar) för att bevara eller producera värme. Brun fettväv genererar värme genom icke-skakningsinducerad termogenes. Beteendemässiga mekanismer inkluderar päls- eller fjäderpustning, solbadande, skuggning, sökning av vindskydd och förändring av aktivitetstider.

Störningar i termoregleringen kan leda till hypotermi, hypertermi eller feber, vilka kan vara livshotande om de är uttalade. Kliniska tillstånd och läkemedel kan påverka termoregleringen, liksom ålder och sjukdomar. Evolutionära och ekologiska anpassningar, såsom migration, diapaus eller isolerande päls, visar hur termoreglering påverkar arters överlevnad och utbredning. Termoreglering är därför ett centralt ämne inom fysiologi, ekologi och medicin.