Tarmepitel

Tarmepitel är det enkelt cylindriska epitelet som bekläder slemhinnan i tunntarmen och tjocktarmen. I tunntarmen dominerar absorberande enterocyter och mucinproducerande gobletceller; i epitelet finns även enteroendokrina celler, Paneth-celler och tuftceller.

Enterocyterna har mikrovilli på sin apikala yta, vilket bildar brush border och ökar absorptionen, och innehåller enzym som disackaridaser och peptidaser. Längs slemhinnan förekommer kryptor (crypts of Lieberkühn) där stamceller ger upphov till de olika celltyperna. I tunntarmen bildar epitelet villi som förlänger ytan, medan tjocktarmen har en jämnare yta men fortsatt närvaro av kryptor. Tight junctions mellan cellerna upprätthåller en tät barrier mot luminalt innehåll, medan mucossen från gobletceller skyddar slemlagret och underlättar passage.

Funktionerna inkluderar absorption av näringsämnen, vatten och elektrolyter samt en barriärfunktion mot luminalt innehåll. Gobletceller producerar slem som skyddar och smörjer epitelet. Paneth-celler avger antimikrobiella peptider och lysozym; M-celler i Peyerska plack deltar i antigenprovtagning och aktiverar immunförsvaret i tunntarmen.

Återbildning: Epitelcellerna förnyas kontinuerligt med en omsättningstid på cirka tre till fem dagar. Stamceller i kryptor differentierar till enterocyter, gobletceller, enteroendokrina celler och Paneth-celler.

Variation och sjukdom: Tunntarmens epitel visar segmentala skillnader; ileum har Peyerska plack och specificerade transporter för vissa ämnen. Skador på tarmepitelet ses vid celiaki, inflammatoriska tarmsjukdomar och infektioner, vilket försämrar absorption och barriärfunktion.