Stamceller

Stamceller är celler som har två centrala egenskaper: självförnyelse och förmåga att differentiera till olika celltyper. Genom att dela sig kan de bilda nya stamceller eller bilda specialiserade celler som utgör vävnader i kroppen. Stamceller är viktiga inom utveckling, vävnadsreparation och som objekt inom forskning. Olika typer av stamceller har olika differentieringspotential och villkoras av deras närmiljö, så kallad nisch.

De största kategorierna är embryonala stamceller (ESC), vuxna stamceller och inducerade pluripotenta stamceller (iPSC). ESC hämtas vanligtvis från blastocyster och är pluripotenta, vilket innebär att de kan bilda de flesta celltyper i kroppen. Vuxna stamceller finns i bland annat benmärg, blod och vävnader och är oftast multipotenta, vilket begränsar deras differentieringsomfång till celltyper inom den vuxna vävnaden. iPSC skapas genom att omprogrammera somatiska celler med faktorer som OCT4, SOX2, KLF4 och c-MYC så att de får pluripotenta egenskaper liknande ESC. Denna metod har potential att minska etiska frågor kopplade till embryonala källor.

Användningsområden inkluderar forskning om utveckling och sjukdomar, läkemedelsutveckling, samt möjligheterna till cellterapi och vävnadstekniker inom regenerativ medicin. Praktisk klinisk användning är ännu begränsad av risker som oönskad differentiering, tumörbildning och immunologisk avstötning. Etiska frågor och regelverk kring stamceller varierar mellan länder och institutioner, och fortsatt forskning fokuserar på säkrare och mer kontrollerade metoder.