Talöverföring

Talöverföring avser processen att överföra talande språk mellan platser via ett kommunikationssystem, inklusive upptagning av ljud, överföring och återgivning hos mottagaren. Den omfattar både analoga och digitala former och är central inom telekommunikation, videokonferens och röstkommunikation.

I analog talöverföring omvandlar en mikrofon ljud till elektriska spänningar som färdas genom en överföringskanal med begränsad bandbredd (typisk telefoni-bandbredd ca 300 Hz till 3,4 kHz). Kvaliteten beror på signal-till-brus-förhållande och ledningsförhållanden.

I digital talöverföring fångas talet genom sampling, kvantisering och kodning i en talcodec innan överföring. Vanliga samplingfrekvenser är 8 kHz för smaltband och 16 kHz eller högre för bredband. Kodningen minskar signalens data till en hanterbar bitrate (t.ex. 64 kbit/s med PCM-metoder); mer effektiva kodar såsom AMR eller Opus används beroende på systemet. Digitala nätverk gör felkorrigering, paketisering och nätverksanpassning möjligt, men kan införa fördröjning.

Nyckelbegrepp inkluderar bandbredd, samplingsteorin, fördröjning, jitter och paketförlust. Tekniker som ekoväxling (echo cancellation) och brusreducering används för att förbättra tydligheten. Kvalitet bedöms ofta med MOS (mean opinion score) och objektiva mått som PESQ.

Användningsområden inkluderar traditionell fasta telefoni, mobila nät, Voice over IP (VoIP), videokonferens och assistiv teknik. Inom området har utvecklingen drivits av standarder från ITU och andra organ som reglerar talkodning, överföring och interoperabilitet.