Säsongsförhållanden

Säsongsförhållanden beskriver de typiska väder- och klimatförhållandena som råder under olika årstider i ett visst område. De kan definieras på två sätt: astronomiska årstider baseras på solens läge och uppfattas som vår, sommar, höst och vinter; meteorologiska årstider definieras utifrån kalendariska månader och varierar per hemisfär. I norra halvklotet används ofta vår (mars–maj), sommar (juni–augusti), höst (september–november) och vinter (december–februari). I södra halvklotet är årstiderna omvända.

En säsongsförhållande omfattar flera klimatkomponenter: temperatur, nederbörd, dagsljus, vind och luftfuktighet samt förekomst av snö eller is i vissa regioner. Normalvärden och historiska mönster används som referens; avvikelser från normala värden indikerar onormala eller extrema säsonger.

Regionala skillnader är stora. I tempererade områden som Sverige varierar vinterväder och sommarvärme mellan landets norra och södra delar. Globalt påverkar klimatförändringar säsongsförhållanden genom längre och starkare värmeböljor, förändrad nederbörd och ökad frekvens av extrema väderhändelser.

Användning och konsekvenser: säsongsförhållanden styr jordbrukets sådd- och skördescheman, planering av byggnation och vinterunderhåll, energibehov och transportlogistik samt turism och friluftsliv. För säkerhet och ekonomi är det viktigt att känna till hur säsongen förväntas utvecklas.

Övervakning och prognoser görs av meteorologiska myndigheter som publicerar säsongsprognoser och klimatnormer. Dessa prognoser ger övergripande tendenser snarare än exakt väder, och bygger på klimatmodeller, aktuella observationer och historiska data.