Syrabasbalansen

Syrabasbalansen är kroppens kemiska jämvikt mellan syror och basiska ämnen i kroppsvätskorna, främst i blodet. Denna balans upprätthålls för att hålla kroppens pH inom ett snävt intervall, vanligen omkring 7,35 till 7,45 hos vuxna.

Balansen regleras huvudsakligen av tre system: buffertsystemen i blodet, andningen och njurarna. Buffertsystemet består bland annat av vätekarbonat-/kolsyra-paret (HCO3-/CO2), samt proteiner och fosfater som snabbt neutraliserar överskott av vätejoner. Lungorna reglerar koldioxidnivåerna genom andningen; ökad andning sänker CO2 och höjer pH, långsam eller djupt reglerad andning kan sänka pH. Njurarna reglerar nivåerna av vätejoner och bikarbonat genom att utsöndra eller återabsorbera dem, vilket tar längre tid men har en starkare långsiktig effekt.

Kroppen producerar syror under normal metabolism, vilket tenderar att sänka pH. Exempel inkluderar kväveisoter, mjölksyra vid syrebrist och ketoner vid ketogen metabolism. För att motverka pH-förändringar används mekanismerna ovan: buffertar svarar omedelbart, respiratorisk kontroll justerar CO2, och renal kontroll justerar HCO3- och H+-utsöndring.

Störningar i syrabasbalansen definieras som andningsrelaterade (respiratorisk acidos eller alkalos) och metaboliska (metabolisk acidos eller alkalos). Kompensation sker när ett system försöker motverka förändringen orsakad av det andra systemet: lungorna resp. njurarna anpassar sig över tid för att återställa pH. Kliniskt bedöms balansen ofta med arteriell blodgas (pH, PaCO2, HCO3-) och basöverskott.