Synförsämringar

Synförsämringar är en bred term som beskriver nedsatt syn eller försämrad synfunktion. Det kan innebära suddig bild, svårt att uppfatta detaljer, begränsat synfält eller förändrat färgseende. Orsakerna kan ligga i ögat själv, i synnerven eller i delar av hjärnan, och de kan vara långsamt utvecklande eller plötsligt uppkommande.

Vanliga orsaker är refraktiva fel som myopi, hyperopi och astigmatism, katarakt, åldersrelaterad makuladegeneration, glaukom, diabetesretinopati, retinala hål eller avlossning, optisk neurit samt ögon- eller huvudtrauma och inflammatoriska tillstånd som uveit.

Symtomen varierar beroende på orsak och kan vara central eller perifer synnedsättning, suddighet, halos runt ljus, färgförändringar, flimmer eller plölig synförlust. Plötslig, allvarlig synförändring eller synnedsättning med smärta kräver omedelbar medicinsk uppmärksamhet.

Diagnostik innefattar en ögonundersökning med synskärpa, refraktionsmätning, undersökning av ögongloben, uppmätt tryck samt bild- och funktionsundersökningar som OCT, synfältstest och, vid behov, fluoresceinangiografi. Vid systemiska tillstånd görs ofta blod- och kliniska undersökningar.

Behandling beror på orsak. Refraktiva fel åtgärdas med glasögon, kontaktlinser eller synkorrigerande kirurgi. Katarakt avlägsnas kirurgiskt. Glaukom behandlas med ögondroppar, laser eller kirurgi. Makuladegeneration och retinopati kan kräva anti-VEGF-injektioner eller laser. Akuta tillstånd som näthinneavlossning kräver omedelbar kirurgi.

Förebyggande och uppföljning innefattar regelbundna ögonundersökningar, särskilt vid diabetes, högt blodtryck eller ärftlighet, samt goda livsstilsval som rökstopp, skydd mot UV-strålning och kontroll av blodsocker, blodtryck och kolesterol.

Prognosen varierar stort mellan orsakerna och tidig behandling kan förbättra eller bevara synen.