Sympatiskakretsar

Sympatiskakretsar är den del av det autonoma nervsystemet som koordinerar kroppens snabba, icke-viljestyrda respons på stress och hot. Kretsarna bidrar till kamp- eller flykt-reaktionen och till att upprätthålla homeostas genom att anpassa flera organ samtidigt.

Anatomiskt utgår de sympatiskakretsarna från de preganglionära neuronerna i intermediolaterala kolumnen i ryggmärgens torakala och lumbala segment (T1–L2). Dessa neuron lämnar ryggmärgen via ventralnerverna och synapser i paravertebrala ganglier längs den sympatiska kedjan eller i prevertebrala ganglier som celiac och mesenterica. Postganglionära neuroner projicerar sedan till målorgan som hjärta, blodkärl, luftvägar, mage och tarm, samt svettkörtlar och ögon. Adrenalmedullan fungerar som en endokrin del av systemet och frisätter adrenalin och noradrenalin i blodet vid stark aktivering. Central kontroll av systemet styrs främst av hypothalamus och hjärnstammen, som integrerar signaler från baroreceptorer, termoreceptorer och emotionella sammanhang.

Neurotransmissionen i de flesta sympatikus-neuroner är noradrenalin vid målorganens adrenoceptorer, medan de preganglionära och ganglionära kopplingarna använder acetylkolin. Eccrin svettkörtelnerver är ett undantag där acetylkolin frisätts till muskarinreceptorer. Den sympatiska nivån regleras i samarbete med parasympatikus, vilket gör att kroppen kan skifta mellan olika tillstånd beroende på behov.

Kliniskt är skador eller dysfunktion i den sympatiska vägen kopplade till tillstånd som Horner-syndrom, autonom dysfunktion och ortostatisk intolerans. Studier av sympatiskakretsar är viktiga för förståelsen av stressresponsen och relaterade sjukdomar.