Svavelbaserade

Svavelbaserade ämnen är föreningar som innehåller svavel som huvudkomponent eller som en central del av deras struktur. De omfattar både oorganiska och organiska föreningar och har stor betydelse inom kemi, energi, jordbruk och materialvetenskap.

Oorganiska svavelföreningar delas ofta in i sulfider, sulfater och sulfiter. Sulfider är föreningar där svavel har oxidationstal runt −2, exempelvis FeS2 (pyrit). Sulfater och sulfiter är oxider av svavel, med formlerna SO4^2− respektive SO3^2−. Svavel förekommer också i mineraler som pyrit, galena (PbS) och kopparglans (CuS).

Inom organisk kemi finns svavel i olika funktionella grupper, bland annat tioler (merkaptaner, R–SH), sulfider (R–S–R'), sulfoxider (R–S(O)–R') och sulfoner (R–SO2–R'). Organiska svavelföreningar används i bland annat färgämnen, läkemedel, polymerer och smak- och doftämnen.

Användningar av svavelbaserade ämnen är breda. Gödselmedel som sulfatgödsel och ammoniumsulfat används i jordbruket. Svavel ingår i vulkanisering av gummi, i kemisk industri som katalysator- eller reagens och i energisektorn, särskilt i litium–svavel-batterier och bränsleceller.

Miljö och hälsa: Förbränning av fossila bränslen frigör svaveloxider (SO2, SO3) som bidrar till försurning av mark och vatten och bildar svavelsyra i atmosfären. Giftiga svavelhaltiga gaser som H2S kan uppträda i vissa industriella sammanhang. Naturligt förekommer svavel i grundvatten, oceaner och jordskikt, där det deltar i svavelcykeln.

Forskning och industriell utveckling fortsätter att utforska svavelbaserade material inom energi, katalys och miljöteknik.