Strålterapi

Strålterapi är en medicinsk behandling som använder joniserande strålning för att döda eller förstöra cancerceller och ofta tumörer som inte helt kan opereras. Den vanligaste formen är extern strålterapi, där en linjäraccelerator riktar strålningen mot tumören utifrån kroppen. En annan form är brachyterapi, där små radioaktiva källor placeras nära eller i tumören. Systemisk radioterapi innebär administration av radioaktiva läkemedel som färdas i blodet till tumören.

Fysiologin: Strålningen orsakar DNA-skador i cellerna. Cancerceller är ofta mindre kapabla att reparera skador än friska celler, särskilt när dosen delas upp i fraktioner över flera dagar. Detta främjar tumörkontroll samtidigt som frisk vävnad får tid att återhämta sig.

Planering och genomförande: Behandlingen kräver bildbaserad planering med CT eller MR för att definiera målvolym och skydd mot omgivande organ. Doserna levereras oftast i flera behandlingar (fraktionering) över flera veckor. Moderna tekniker som IMRT/VMAT och IGRT möjliggör mer exakt dosfördelning. SBRT används för mindre tumörer och ger hög dos i få behandlingar. Brachyterapi används framför allt i prostata och livmoderhalsområdet.

Indikationer och biverkningar: Strålterapi används mot många cancerformer, som primär behandling, adjuvant terapi eller palliation. Vanliga biverkningar beror på behandlingsområde och kan innefatta hudreaktioner, trötthet, slemhinneirritation eller muntorrhet. Långsiktiga risker förekommer men minimeras av noggrann planering. Säkerheten är central; behandling utförs i specialiserade kliniker av utbildad strålterapeut och följs upp under och efter behandlingen.