Strålningsvikt

Strålningsvikt är en dimensionslös faktor som används inom strålsäkerhet för att ta hänsyn till att olika strålningsformer har olika biologisk effekt. Den används för att omvandla absorberad dos till ekvivalent dos för en viss vävnad enligt formeln H_T = D_T × w_R, där D_T är den absorberade dosen till vävnad T och w_R är strålningsvikten kopplad till strålningsformen.

w_R definieras av internationell vägledning, främst ICRP. För fotoner (gamma- och X-strålning) samt för elektroner och muoner med låg LET är w_R lika med 1. Alpha-partiklar har vanligtvis hög strålningsvikt, vanligtvis 20, vilket återspeglar deras större biologiska verkan. Neutroner har en strålningsvikt som beror av deras energi och kan variera mycket, från ungefär 2 till över 20. Protoner och andra laddade partiklar har också w_R som överstiger 1 och beror på LET.

Praktiskt används strålningsvikten tillsammans med vävnadsvikter för att beräkna effektiv dos E, som beräknas som summan av w_T multiplicerat med H_T över alla vävnader. Detta ger ett sammanhållet riskmått för befolkningen eller yrkesmässig exponering och ligger till grund för dosgränser. Begreppet är en förenkling som används i regleringen; dosmätinstrument anger oftast dos i Sv först efter tillämpning av w_R och, där så är relevant, w_T.