Strålingssensorer

Strålingssensorer är enheter eller apparater som används för att mäta, registrera eller indikera mängden joniserande strålning i en given miljö. Dessa sensorer fungerar som ett sätt att konvertera strålningsenergi till ett användbart elektroniskt eller mekaniskt signal.

Det finns flera grundläggande typer av strålingssensorer. Geiger-Müller (GM) rör är kanske de mest kända; de mäter genom att registrera elektriska noder som uppstår när joniserande strålning passerar genom ett gasfyllt rör. Scintillerande media, såsom NaI(Tl) eller LiF, omvandlar strålningsenergi till synligt ljus som sedan detekteras med en fotomultiplikator. Halvledarsensorer, som silicon-dioder och germaniumkristaller, fungerar genom att strålning skapar elektron‑hole-par som genererar en elektrisk ström direkt. Radioaktivitetsspecifika dosimetrier, som TLD‑kod och InfiniDose, lagrar strålningsenergi och avläser den senare via termoluminescens eller fotoluminescens.

Strålingssensorers applikationer är brett spridda. I kärnenergi används de för att övervaka strålning i reaktorer och för att skydda personal. Inom medicinsk bildbehandling, såsom röntgen, PET och CT, ger sensorer exakt dosering och kvalitetssäkring. I rymdfysik och kosmologi används avancerade sensorer för att mäta kosmisk strålning och partikelflöden. Dessutom används strålingssensorer i miljöstudier, industriell nuklidsekonomi och för upptäckt av skadliga radioaktiva ämnen.

Utvecklingen av små och högupplösta sensorer har möjliggjort integrering i bärbara måttinstrument, automatiskt övervakningssystem och internet‑of‑things‑nätverk som kallas för strålings‑IoT. Forskning i sensorteknik fokuserar på att förbättra känslighet, skallera räckvidd, minska fel och göra detektering mer energieffektiv, vilket gör det möjligt att frigöras för användning i både hotområden och rutinmässig tillsyn.