Sträckmätare

Sträckmätare, eller extensometer, är en enhet som används för att mäta deformation eller uttöjning av ett prov under belastning. De är vanliga inom materialprovning och konstruktionstester och används för att samla in exakt data om hur mycket ett material deformeras när det utsätts för krafter. Sträckmätare bidrar till beräkningar av mekaniska egenskaper som hållfasthet, elasticitetsmodul och sträckgräns.

Principen är att provets längd inom en definierad mätlängd L0 observeras före och efter belastning. Strain ε ≈ ΔL / L0, där ΔL är längdförändringen. Data från sträckmätningen kombineras ofta med lastkurvor och temperaturinformation och används i standardiserade provningsrutiner som ASTM E8 eller ISO 6892.

Typer inkluderar mekaniska sträckmätare och icke-kontaktsträckmätare. Mekaniska enheter fästs i provets ändar eller längs gauge-längden och ger direkt avläsning av förlängningen. Icke-kontaktbaserade system använder optiska metoder, laser eller videobaserad teknik (digital bildkorrelation, DIC) för att följa deformation utan att vidröra ytan.

Elektriska motståndssträckmätare (strain gauges) fästs på provytan och mäter strain via förändring i resistans i en Wheatstone-brygga. Fiberoptiska sträckmätare använder sensorer i fiber och mäter strain längs fibern. Modern teknik inkluderar även videobaserad DIC och andra optiska metoder.

Användningar omfattar laboratorieprovning av metaller, polymerer och kompositer samt fältövervakning av konstruktioner. Noggrannhet och temperaturstabilitet beror på typ och konstruktion, och korrekt installation samt kalibrering är viktiga för tillförlitliga resultat.