Ickekontaktbaserade

Icke-kontaktbaserade, ofta skrivet icke-kontaktbaserade, är en beteckning för metoder, enheter och processer som inte kräver fysisk kontakt mellan systemet och måltavlan. Begreppet används för tekniker som levererar data eller möjliggör interaktion utan beröring, och omfattar sensorer, kommunikation och styrning som verkar på avstånd eller utan fysisk kontakt. Det förekommer inom områden som mätteknik, människa–datorinteraktion, medicinsk övervakning och industriell automation.

Vanliga exempel och användningsområden inkluderar kamera- och bildbaserade system för gesture recognition och närvarodetektion, infraröd termografi för temperaturmätning, samt radar- och LiDAR-teknik för avstånds- och rörelsesensorik. Inom hälsovård används icke-kontaktbaserade metoder för övervakning av vitalparametrar, såsom fjärr-POG (remote photoplethysmography) och termografisk kroppstemperatur. Industrin tillämpar också visionbaserad kvalitetskontroll och säkerhetssystems övervakning utan beröring.

Fördelar med icke-kontaktbaserade metoder inkluderar förbättrad hygien och minskad risk för kontaminering, ökad säkerhet vid avståndsinteraktion, samt förmåga att övervaka eller styra system där fysisk kontakt är olämplig eller omöjlig. Begränsningar kan vara beroende av miljöförhållanden som ljus och väder, lägre noggrannhet i vissa tillämpningar jämfört med kontaktbaserade sensorer, samt integritets- och säkerhetsaspekter relaterade till bild- och biometriinspektion.

Begreppet är tvärvetenskapligt och används ofta som motsats till kontaktbaserade metoder, där fysiskt beröring eller närvaro krävs. Utvecklingen drivs av framsteg inom optik, akustik, elektromagnetism och artificiell intelligens för att förbättra precision, tillförlitlighet och användbarhet.