Fiberoptiska
Fiberoptiska teknologier innebär användning av tunna glas- eller plastfibrer för att överföra ljus som bär informationssignaler. En fiber består vanligtvis av en kärna som leder ljuset och en mantel med lägre refraktivt index, vilket möjliggör totalreflektion och därmed långdistansöverföring av signalen. Systemet inkluderar i allmänhet en ljuskälla eller laser, en fiberkabel, samt mottagare och nätverksutrustning som bearbetar och vidarebefordrar signalen.
Princip och konstruktion: Ljuset leds inom kärnan genom totalreflektion vid kärna–mantel-gränsen. Fibertypen delas ofta in i
Material och typer: Silica (glasfiber) dominerar i telekommunikation tack vare låga förluster och stora bandbreddsmöjligheter, medan
Tillverkning och prestanda: Fibervärlden tillverkas genom att bilda en kärna med dopningar som styr ljusbärarens index
Användningar: Fiberoptik används i bredbandiga telekommunikationsnätverk, datahallar och stadsnät, i medicinsk bildning och endoskopi, i sensorlösningar
Historia och standarder: Utvecklingen under 1960–70-talen ledde till kommersiell användning på 1980-talet. Olika standarder reglerar prestanda