Stridsförband

Stridsförband är militära enheter som är avsedda att genomföra stridande operationer på land. De är byggda för att kunna manövrera, ge och ta emot eldunderstöd samt upprätthålla skydd mot motståndet. Ett stridsförband kan bestå av infanteri, mekaniserat infanteri, pansar, artilleri, luftvärn samt ingenjörs- och spaningsförband. Gemensamt är att de har eget eldunderstöd, mobilitet, skydd och logistik som möjliggör självständigt agerande inom ett större operativt sammanhang.

De organiseras i olika storleksenheter, vanligen från kompani till division, och kan ingå i en brigad eller annan större enhet. Varje stridsförband leds av en kommendör eller befälhavare och understöds av en stab som hanterar planering, kommunikation, skydd och logistik. Stridsförbandet ska kunna genomföra kombinerad vapeninteraktion med användning av flera vapensystem och stöd, ofta i nära samarbete med övriga förband.

Deras uppgifter omfattar att bryta igenom fiendens försvar, inta och behålla terräng, fördriva motståndet, och i operationskontext skydda civilbefolkningen och infrastruktur. De verkar både i offensiva och defensiva roller och anpassar sig till terräng, väder och hotbild. Viktiga principer är snabb rörlighet, överraskning, eldkraft, skydd och uthållighet samt tydlig ledning och kommunikation.

I Sverige utgör stridsförband en central del av markstridskrafterna och bildar kärnan i arméns stridsförmåga, ofta som delar av brigader eller divisioner och i samverkan med stöd- och logistikförband.