luftvärn

Luftvärn, eller luftförsvar, avser de åtgärder och system som används för att skydda ett område, en anläggning eller en militär enhet mot hot från luften, såsom flygplan och missiler. Luftvärn omfattar både markbaserade och sjöbaserade komponenter som samverkar för att upptäcka, följa och avvärja hot mot luftrummet.

Väsentliga delar är sensorer (radarsystem och övervakning), ledningscentraler (command and control, C2) samt vapensystem som interceptor-missiler och luftvärnsartilleri. Elektronisk krigföring, decoys och andra försvarsmetoder ingår ofta i luftvärnsförmågan.

Historiskt utvecklades luftvärn från artilleri och specialvapen mot flyg under första och andra världskriget till dagens missilbaserade system. Under kalla kriget byggdes integrerade luftförsvarssystem (IADS) som kopplade radar, kommunikation och vapen för en samordnad försvarslinje mot hot i luften.

Systemtyperna varierar i räckvidd. SHORAD används för kort räckvidd och kan innefatta MANPADS och mindre landbaserade system, medan medel- till långräckviddssystem som Patriot, NASAMS och S-300/S-400 riktar sig mot hot på längre avstånd. Sjöbaserade luftförsvar svarar mot hot över havet. Sammanlänkade system bildar ofta ett IADS.

Luftvärn utgör en central del av nationell och internationell försvarsförmåga och uppdateras kontinuerligt för att hantera nya hot, inklusive avancerade missiler och cyber- eller jammingförsök. Effektiv luftförsvar förutsätter integrerad sensoraktivering, snabb ledning och tät samordning mellan olika försvarsgrenarna.