Stentimplantering

Stentimplantering är en medicinsk procedur där en liten nätliknande stent placeras i en förträngd passage i en artär eller annan kanal för att hålla den öppen och behålla ett adekvat blodflöde. Den vanligaste tillämpningen är koronarkärl vid ateroskleros, men stentar används även i perifera artärer, gallvägar och urinvägar.

Indikationer inkluderar symtomgivande kärlförträngningar som angina eller claudication, samt vissa ocklusioner där medicinsk behandling inte räcker. Beslut om stentimplantation görs efter bilddiagnostik och klinisk bedömning.

Procedur: oftast genom hudaccess i ljumske eller artär i handleden (radial). Under fluoroskopi förs en guidekabel till området, följt av en ballongkateter som bär en stent. Stenten expanderas mot kärväggen och fixeras där. Efterföljande postdilatation och kontroll används för att säkra läget. Efter proceduren ges antitrombotisk behandling före och efter proceduren, vanligtvis ASA och en P2Y12-hämmare under en viss tid.

Stenttyper: bare-metal stentar (BMS), läkemedelsfrisättande stentar (DES) som minskar restenoser, samt bioresorberbara eller specialanpassade stentar för vissa indikationer.

Risker och uppföljning: risker inkluderar stenttromboser, restenoser, blödning, kärlperforation och kontrastreaktioner. Efter proceduren följs patienternas symptom och ibland görs kontrollangiografi eller ickeinvasiva tester. Långvarig antitrombotisk behandling minskar risken för trombos men kräver övervakning.