Standardtestfrekvenser

Standardtestfrekvenser är fördefinierade frekvenser som används vid formell testning för att säkerställa att resultaten är jämförbara mellan laboratorier, instrument och produkter. De publiceras i standarder av organisationer såsom ISO, IEC, ITU och andra nationella standardorgan. Huvudfunktionen är att tillhandahålla repetabla stimuli för mätningar, kvalificering och certifieringsprocesser.

Urvalet av standardfrekvenser beror på domän och testsyfte. Inom ljud och akustik är vanlig praxis diskreta tonfrekvenser (till exempel omkring 1 kHz som referens) samt bredbandiga stimuli såsom svep eller brus för att kartlägga frekvensrespons.

Inom elektronik och elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) definierar standardiserade frekvenser den spektrala sammansättningen av tester som används för att bedöma immunitet, utsläpp eller överföringskarakteristika. Inom mekanisk och vibrationsprovning väljs uppsättningar frekvenser för att väcka systemets lägen över det relevanta frekvensintervallet och stödja utvärdering av dynamisk respons och resonansbeteende.

Användningen av standardfrekvenser stödjer spårbarhet, repeterbarhet och benchmarking. Testresultat kan jämföras mot gränser och krav som definieras i den relevanta standarden. Organisationer som utför tester dokumenterar ofta de exakta frekvenserna, nivåerna, utrustningen och miljöförhållandena som används, tillsammans med standardrefensen.

Se även: standardiseringsorgan som ISO, IEC, ITU, och relaterade fält-specifika standarder.